Det var år sedan jag bloggade, sen jag ens var inne och det är så mkt som hänt. Både smärtsamt och glädjefullt, men mest smärtsamt. För snart två månader sen gick min kanin bort. Hon var fem och ett halvt år och jag saknar henne så otroligt mycket, hon rycktes bort från mig för tidigt, men det vore att ljuga för hon var gammal. Men inte så gammal att jag ens funderat på att hon kanske skulle försvinna, det fick mig att fundera över tacksamhet, vi är inte tillräckligt tacksamma för det vi skapar med människor och djur. Ingen vet hur mycket någon eller ngt verkligen betyder förrän det slits bort från en liv och in i glömskan.. Det är hårt att säga så, men dså känns det, till vilken nytta dör människor? Till vilken nytta får vi känna smärta?
Döden är så meningslös, men det är även kanske livet?
Jag har fortsatt leva, men det går inte en dag utan att en tanke går till Sessan, jag kommer aldrig att glömma dig..
Hur ska man trösta en vän eller familjemedlem som förlorat någon?
Allt blir bra? det blir inte bra, jag vet inte svaret, men försöker förstå vad den går igenom hjälper, att dela smärtan gör den mindre, därför finns kärlek.
Inget vidare glädjande inlägg..
LOV I EN VECKA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar