I ett av världens hörn.

Jag säger bara soool,sommmar och värme och jag älskar det!
Jag tror man inte kan förstå hur härligt det är att vakna
upp en varm sommardag och se en härligt stor grön
gräsmatta lysa i solens sken, höra fåglarna kvittra och bäckens
sus, eller när grusvägen har börjat damma och luften luktar
grillat, åh jag älskar sommaren. Det är nästan så att jag snart
känner för att ta ett dopp i trehörnasjön om det fortsätter
såhär, även om inte det här har varit en av dem varmaste
dagarna. En del av mig har alltid velat bo i stan eller i alla
fall närmare, men såna här dagar kan jag inte fatta hur jag
kunnat önska det. Man kommer bort ifrån allt jobbigt i skolan
och bullret i stan på ett annat sätt. Jag vet att det låter konstigt
att inte vilja bo där alla andra bor, men jag är en sån person
som tycker om att vara för mig själv ibland, jag behöver den
tiden. Fast det skulle ju inte skada om fler kompisar skulle
kunna bo närmare för den delen eller. Men jag har
i alla fall jullan kvar i den här lilla byn som man kallar det,
om man vet vad trehörna är och var det ligger, inte för att
så många gör det, haha. Men under den tiden jag har bott
här har jag inte haft så många tråkiga dagar trots allt,
visst har jag saknat stan och civilisationen där. Fast trots
det skulle jag inte för allt i världen byta ut min lilla by
mot en stor stad, det är här jag har levt hela mitt liv och
mina minnen och dem kommer alltid finnas kvar, mina
rötter kommer alltid finnas kvar i trehörna. Nu ska vi
snart grilla och mysa på altanen och livet är bäst.
puss

Påskloov.

Kära blogg nu är jag igång och skriver igen, solen skiner och
himlen är blå. Påsklovet börjar lida mot sitt bittra slut, det här
lovet har varit ett mycket behövligt lov för att få vila hjärnan,
ingen huvudvärk utan bara lata dagar. Två dagar spenderades
med Izabelle och vi hoppade massa studsmatta och myste*
jag har saknat våra stunder det var längesedan sist, men
äntligen blev det av! Resten har jag solat, solat och solat och
vad är väl ett lov utan jullan?
Såklart har vi hittat på massa sjuka saker som vanligt, hehe.
Imorgon ska vi åka tåg till Linköping och hem, och jag hoppas vi
överlever och inte hamnar i Kiruna?. Men tyvärr blev det inget
med min bästisen alice det här lovet eller , jag tycker vi allvarligt
måste ta tag i att träffas! För övrigt saknar jag dig någon helt
otroligt! fast det bara var cirka en vecka sedan vi sågs. Men träffas
man nästan varje dag hela veckorna så blir man på något sätt
beroende av varandra. För övrigt har jag hoppat grymt mycket
studsmatta och ätit påskägg att min mage och huvud har börjat
protestera. I kväll blir det mys med familj*. Imorgon jullan i
Linköping. Måndag middag med släkt.
puss

Saknad

Nu är det så längesen jag skrev att jag nästan skäms, jag som
snackar om att hela tiden vara uppdaterad. Men har känt mig
ganska tom i huvudet och haft det svårt att skriva ner mina
tankar. Saknad, vissa säger att man inte kan sakna någon
eller någonting förrän man har upplevt det eller träffat personen.
Men varför känner jag då en saknad efter saker jag inte har
upplevt och personer jag inte har träffat?
Eller är det inte saknad jag känner ?
Om man saknar någon känner man en stark längtan efter att få
vara hos den och göra det man längtat efter så länge, och det
är ju det jag gör så då borde det väl vara saknad jag känner?
kan man sakna kärlek och vänskap?
Saknaden kan ge oss oss något att hela tiden längta efter en
slags livsgnista som får oss att vilja leva. Jag har svårt att
säga vad ordet saknad betyder och vad man kan kalla det.

Men en sak vet jag att jag alltid kommer känna en viss saknad..

puss