Allt har ett slut, gäller det även vänskap?

Minnen

Jag sitter här och kollar igenom gamla
bilder från födslen, herregud vad allt har
förändrats. Jag måste erkänna att jag
inte känner igen mig själv på vissa bilder.
Tiden förändras så otroligt mycket, ibland
kan jag längta tillbaka till tiden då man
var liten, allt var så enkelt då. Då man
inte förstod hur svårt livet är att leva,
man tog dagen som den kom.

Då alla var vänner oavsett, då när skolan
inte existerade, utan dagen med familjen
alltid fanns. Men man kan inte vrida tillbaka
tiden, man kan inte vara som förut, man
måste förändras. Både livet och personen
man en gång var, förändrats. De finns
stunder som jag bara vill att tiden ska
vara som förut.

Livet som litet barn är över för min del
och den kommer aldrig återkomma.
Barndomen känns nästan över och nu
väntar vuxenlivet, ska man skratta
eller gråta?

Friheten

Hela dagen har jag varit i stallet med min
kusin och bästisen såklart. Jag red en häst som
heter Saga, en förövrigt mycket härlig häst att
rida. Även om hon är ganska stor (enligt mig),
är hon väldigt snäll. Jag tycker om att rida
någon gång ibland sådär, för alla tankar om alla
måsten, är som bortblåsta. Det är som om tiden inte
fanns och man bara känner sig fri som människa.

Fast vet inte om jag skulle vilja rida många gånger
i veckan? även om de är härligt att få göra de
ibland, för att rensa ut allt jobbigt i huvudet. De
är få gånger man känner sig så fri och ett med
jorden, som när man rider. Livet är fullt av
så många möjligheter, att vi borde ta mer del
av dom.

Hästar har varit min rädsla under en lång tid,
men känns som om jag är på god väg att övervinna
den. Även om vägen jag har kvar att gå är lång.

When you try your best, but don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face,
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Rastlös.

Skolan börjar inte förrän om en timme
och här sitter jag igen, eftersom icke tranåsbor
måste gå upp lika tidigt som vanligt i alla fall jag.
Jag är grymt utråkad och känner inte direkt
för att göra någon läxa eller. Försöker hålla
stämningen uppe genom att messa annars
skulle jag förmodligen somna av tristess.

Ibland skulle jag önska att jag bodde centralare
visst, de kan vara jättetråkigt att bo på landet.
Vet många som tycker det. Men då har ni
inte varit där på sommaren och plockat smultron
vid någon å och badat i vattnet intill en grusväg,
de är underbart på våren att se gräset växa och
allt blir mycket mer idylliskt här. Ni tror mig
säkert inte, men inte för allt i världen skulle
jag vilja byta liv och huset här.

Men just nu vill jag verkligen bo i stan,
det blir så mycket närmare till nästan allting.

Jag känner änglar.

Verklighet?

Ibland kan jag känna mig så borta i mina tankar
att de känns som om de är bara dom som existerar,
som att nuet inte vore verkligt utan drömmen vore.
Det är skönt att bara tänka sig bort utan att bry
sig om varken de ena eller de andra.

Förrvirrande?

Skolan har just startat igen efter ett efterlängtat lov,
Min gitarr läxa satt nästan första dagen nu när
jag provade, hehe känner mig nästan stolt.
Känner mig tillbaka i vardagen igen, har känt mig
lite små lat under lovet, har nästan ändrat helt på dygnet.
Nu kommer man tillbaka till skolstressen och alla
sena dagar,längtar redan tills nästa härliga lov.

Nu ska jag kolla på tv och ta de lugnt hela kvällen,
tänker inte göra mer än vad jag behöver.
Sovmorgon till halv tio imorgon, de ni
Känner mig tom i huvudet så de här blir ett
kort inlägg, orkar knappt tänka så trött känner
jag mig i huvudet.


vänner, inte vänner?

Starka Band

Något som jag funderar mycket på är, om vi
verkligen är tacksamma för dom dagar vi
lever och dem vi lever med? eller om vi bara
tar dom förgivet?

Tiden går och man får ta vara på den tiden
man får med dom man älskar, en dag kanske
du vaknar upp och dom inte längre kommer
finnas där och stöttar och tröstar dig, när
du inte känner dig så stark.
Kan man då stå på egna ben utan dem?

Dom här tankarna kan snurra i mitt huvud,
när är med min familj och vänner. Allt som
vi har gått igenom ihop både svåra och bra tider.
Som familj är man väldigt stark och har mer
gemensamt än man tror. Jag skulle aldrig kunna
klara mig utan min familj och vänner, de har jag
verkligen insett nu.

Hur arg man än blir på dem i bland och hur
irriterande de kan va, kommer dom alltid
vara min familj.

Sann Kärlek?

Här står jag ensam med denna vikt vid mitt hjärta
Och det kommer inte att försvinna mitt huvud
Jag håller på att titta tillbaka, Tillbaka till början
Undrar vad det var som fick dig att ändra dig?
Jo jag försökte,
Men jag var tvungen att dra gränsen
Och ändå denna fråga snurrar i mina tankar
Tänk om jag aldrig hade låtit dig gå?
jag hade vetat om jag hade stannat
Om du försökte ,om vi bara kunde vrida tillbaka tiden
Men jag antar att vi aldrig får veta
Många vägar att ta Några till glädjen Några till hjärt-ache
Vem som helst kan förlora sin väg
Och om jag sade att vi kunde vända tillbaka,
Tillbaka till början
Skulle du ta chansen och göra förändringar?
Undrar hur det skulle ha varit ibland
Hade du hoppats att jag aldrig slutat stå vid din sida?
Tänk om jag aldrig hade låtit dig gå
jag hade vetat om jag hade stannat
Om du försökte, Om vi bara kunde vrida tillbaka tiden
Men jag antar att vi aldrig veta.
Om vi bara kunde vrida tillbaka tiden.
Om jag kunde ta dig tillbaka skulle du fortfarande vara min
"Jag försökte Men jag var tvungen att dra gränsen
och ändå denna fråga hela tiden snurrar i mina tankar
Tänk om jag aldrig hade låtit dig gå
jag vet vad jag hade gjort om jag aldrig hade gått bort
"För jag fortfarande älskar dig mer än jag kan säga
Om jag hade stannat
Om du försökte ,om vi bara kunde vrida tillbaka tiden
Men jag antar att vi aldrig veta. Vi kommer aldrig få veta...

Kärlek

Jag tror kärlek bara är ett ord för att beskriva känslan
vi har för den vi tycker väldigt mycket om.
För att beskriva hur mycket peronen betyder,
många gånger i livet säger vi "jag älskar dig".
men menar vi det verkligen eller säger vi det bara för stunden?

För mig betyder ordet "älskar" väldigt mycket,
det betyder liksom föralltid på något vis.
men jag undrar om någon av oss verkligen förstår
vad ordet innebär.

Många gånger har kärleken också fått oss att göra
dumma val och många korsningar, där vi har varit tvugna
att lita på vad hjärtat säger.

Men frågan kvarstår för mig, vad innebär ordet kärlek?