- I neeed you like a heart needs the beat.

Alla ser det goda som du gör, men ingen ser det onda,
ingen förutom jag.

Föralltid.

Att du varit min vän så länge har betytt så otroligt mycket
för mig, vi firar snart tioårsjubeleum, de känns nästan
overkligt, att vi har känt varandra så otroligt länge och kunna
hållit våran vänskap så stark. Visst vi har bråkat, vi har gått
igenom svåra stunder som vi inte trott vi skulle klara, men
på något sätt har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Du
känner mig nästan bättre än vad jag själv gör, vi har bitar av
varanda som passar ihop, vi har många minnen och
förhoppningsvis en framtid.

Vänskapen kan vara olika mellan olika kompisar, vissa man
kan lita på vissa man har men extra roligt med. Men samma
band har dem ju ändå, att dem betyder så otroligt mycket.
Jag älskar mina kompisar på ett speciellt sätt och jag älskar
min familj på ett annat sätt. Mina vänner skulle jag inte känna
mig hel utan i vardagen, allt de svåra som man helst inte
vill prata med föräldrar om skulle bli svårt att hålla inom sig.
Bara genom att prata med mina kompisar gör att jag känner mig
så glad och lycklig över det liv jag lever. Det är de som gör att
man orkar ta sig igenom vardagen utan problem. Visst finns det
dem som sviker och vid det tillfället kan det svida enormt, men
man vet att man måste ta sig i genom det även om de är svårt.
Har haft lite vänskapstema på bloggen nu, men detta får nog bli
sista inlägget om det. Börjar få lite blogbrist, känner mig helt
tom i huvudet.
puss

Låtsas

Jag orkar inte längre låtsas att det aldrig har hänt, jag vill inte tro att du kan förändra dig.
Jag vill inte att du ska prata med mig , jag vill helst att du ska försvinna helt.
Önskar bara att allt vore annorlunda, att du var den sårade och jag var
den som sårat dig...

http://www.youtube.com/watch?v=9-HESjOTHBQ

denbästabästisen.

Jag vaknade väldigt sent idag fast de var tidigt för att vara mig,
Min kusin hade frågat om jag hade lust att hänga med henne till stallet ,
men kunde ändå inte rida idag så hade inte så stor lust, Istället bestämde
jag med alice att vi skulle gå på kulturskolans melodifestival, vi var hos henne
en stund och hon försökte lära mig att spela trummor på benen men med
min taktkänsla kan ni gissa hur de gick, jag lyckades någon gång, hehe. Vi gick
iväg till holaveden och lyckades få biljetter och skapliga platser. Låtarna var
väldigt bra det här året måste jag säga! Efter det så köpte godis och flötade i oss ^^
Känner mig fruktansvärt mätt än , hehe.
Men du är så otroligt bra för mig ska du veta, jag behöver dig.
du betyder otroligt mycket och jag hoppas att våran vänskap kommer
att hålla länge! Även om du är som du är och jag är som jag är,
är vi på någon sätt lika inombords. kommer aldrig glömma tiden med dig.
Blev ett mycket längre inlägg än jag trott jaja håll till godo.

kramar

Förlåta?

Tycker de är så grymt svårt att förlåta någon,
har så svårt för att bara glömma allt och fortsätta
som om ingenting hänt. Glömma hur mycket den
egentligen har sårat ända in i själen. Alla kanske
tycker de låter jättelöjligt, men minsta lilla svek
får mig att förstå att den här personen inte är
någon som jag kan lita på. Det berör mig så hårt
även om den lovar att inte göra om de hur ska man
veta när den talar saning?
Ibland kan de kännas som om livet går ut på att ljuga
sig fram, den som ljuger mest klarar sig bäst?
Jag har många djupa sår ifrån vänner som en gång
sårat mig och sen har vi varit ovänner ett tag eller
inte ens låtsats om och, de har bara trott att allt kan bli
som förut. Men de har lärt mg många läxor i livet,
att lita aldrig helt fullt på någon om du verkligen inte
känner att ni känt varandra tillräckligt länge. Jag har
gjort allt för många misstag, men livet måste gå vidare de
bara måste de och de är just de som är de svåra..
För trots allt försvinner inte dem som sårat dig
utan dem finns kvar och varje gång man ser dem, så glada
som dem ser ut, är de verkligen samma person som sårade mig?
Detta påminner mig lite om berättelsen om vargen och pojken,
när pojken hela tiden skriker på hjälp fast han inte är i nöd,
sen när han verkligen är i nöd då är det ingen som tror
honom..

Ensamhet.

Ensamheten berör oss alla någon gång.

Jag som ensambarn, kan nog ett och annat om ensamheten.
Om att alltid vara själv om sorg och glädje inom familj.
Men du får väl allt du vill och du behöver ju inte dela de med någon?
nej de är sant jag behöver inte dela kläder med någon
eller saker och många tror säkert jag är bortskämd som inte
behöver det. Men jag måste också alltid klara mig på egen
hand , jag har ingen syster eller bror som alltid
finns där för mig ?

Jag vet att dom som har syskon älskar dem hela tiden även om
dom kan vara jobbiga och ibland helt otroliga. Men den kärleken
får jag aldrig uppleva? Om ni kallar mig bortskämd så borde ni
kolla på allt som ni har, den gemenskap ni får med era syskon
och allt ni kan dela med dem. Jag skulle säga att de är ni som är
bortskämda som inte förstår hur jobbigt de kan vara utan
syskon?

Så man kan nog inte kalla någon bortskämd, alla är vi olika och
alla föddes till olika uppgifter i livet. Jag vet inte vad som
kommer skrämma mig mest när jag blir äldre vetskapen om att
när min familj dör, så dör hela min familj?