Föralltid.

Att du varit min vän så länge har betytt så otroligt mycket
för mig, vi firar snart tioårsjubeleum, de känns nästan
overkligt, att vi har känt varandra så otroligt länge och kunna
hållit våran vänskap så stark. Visst vi har bråkat, vi har gått
igenom svåra stunder som vi inte trott vi skulle klara, men
på något sätt har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Du
känner mig nästan bättre än vad jag själv gör, vi har bitar av
varanda som passar ihop, vi har många minnen och
förhoppningsvis en framtid.

Vänskapen kan vara olika mellan olika kompisar, vissa man
kan lita på vissa man har men extra roligt med. Men samma
band har dem ju ändå, att dem betyder så otroligt mycket.
Jag älskar mina kompisar på ett speciellt sätt och jag älskar
min familj på ett annat sätt. Mina vänner skulle jag inte känna
mig hel utan i vardagen, allt de svåra som man helst inte
vill prata med föräldrar om skulle bli svårt att hålla inom sig.
Bara genom att prata med mina kompisar gör att jag känner mig
så glad och lycklig över det liv jag lever. Det är de som gör att
man orkar ta sig igenom vardagen utan problem. Visst finns det
dem som sviker och vid det tillfället kan det svida enormt, men
man vet att man måste ta sig i genom det även om de är svårt.
Har haft lite vänskapstema på bloggen nu, men detta får nog bli
sista inlägget om det. Börjar få lite blogbrist, känner mig helt
tom i huvudet.
puss