Minnen

Jag sitter här och kollar igenom gamla
bilder från födslen, herregud vad allt har
förändrats. Jag måste erkänna att jag
inte känner igen mig själv på vissa bilder.
Tiden förändras så otroligt mycket, ibland
kan jag längta tillbaka till tiden då man
var liten, allt var så enkelt då. Då man
inte förstod hur svårt livet är att leva,
man tog dagen som den kom.

Då alla var vänner oavsett, då när skolan
inte existerade, utan dagen med familjen
alltid fanns. Men man kan inte vrida tillbaka
tiden, man kan inte vara som förut, man
måste förändras. Både livet och personen
man en gång var, förändrats. De finns
stunder som jag bara vill att tiden ska
vara som förut.

Livet som litet barn är över för min del
och den kommer aldrig återkomma.
Barndomen känns nästan över och nu
väntar vuxenlivet, ska man skratta
eller gråta?